Månadsarkiv: mars 2015

Björnjagande ishockeyback

Jakt med pilbåge har jag skrivit lite om sedan tidigare, och jag är som sagt lite osäker på vad jag egentligen tycker. Jakt med pilbåge på småvilt är enligt många experter absolut inte värre än jakt med gevär. Däremot så är jakt på större vilt en annan sak, helt enkelt eftersom en pilbåge inte är tillräckligt dödlig. Så där är jag i huvudsak negativt inställd. En sak som dock får mig lite mer negativt inställd till jakt med pilbåge över huvud taget är vissa av förespråkarna för det hela. Ett exempel är där ishockeybacken Jordan Hendry, hemmahörandes i AIK. Intet ont om AIK, inte alls. Och Hendry är säkert en trevlig person privat han med, fast han är amerikan. I en intervju i Aftonbladet framstår han dock som en person som representerar en inställning till jakt med pilbåge jag ogillar.

Han säger att han gillar att jaga björn i Alaska med pilbåge, av den anledningen att det är mer av en utmaning på det viset, och det finns så många björnar där att det inte är lika kul att skjuta dem med gevär. Huruvida björnen lider extra mycket när han dödar den verkar han inte bry sig om. När han sedan också säger att björnkött inte är speciellt gott så fulländas bilden. De som jagar enbart för att döda och inte bryr sig speciellt mycket om köttet jagar nog av lite fel anledning i mitt tycke. När de sedan insisterar på att göra det med pilbåge framstår de absolut inte som seriösa jägare.

Kriget kommer!

När man är väldigt inne i en hobby så är det lätt hänt att man börjar försvara inte bara hobbyn i fråga utan också dess utövare. Det blir en slags vi mot dem-situation helt enkelt. Ju lägre status hobbyn har, desto värre blir det. Nu har ju bågskytte inte speciellt låg status i samhället även om en del tycker att det är lite udda och det finns vissa bågskytteentusiaster som är… ja, lite speciella om man säger så. Då talar jag inte om de som vill göra det lagligt att jaga med pilbåge även om vissa nog skulle klassa dem som extrema. De jag i stället hänvisar till är de som inte ser bågskytte som en hobby, utan som träning. De som tror att snart är katastrofen eller kriget här, och då gäller det att vara förberedd. Företeelsen kommer från USA och kallas survivalism. ”Utövarna” är kända för att hamstra konserver, bygga skyddsrum, köpa vapen och tonvis med ammunition – och pilbågar. Tanken är att när det smäller så kommer produktionen av ammunition att upphöra, och då är det pilbåge som gäller.

Dessa individer är mer sällsynta här, men de finns. I Halmstad för inte så länge sedan så tog polisen om hand om en man med ett stort vasst svärd. Det var andra gången för dagen. Tidigare hade polisen ertappat honom med att öva bågskytte vid en lekplats. På frågan om vad han höll på med så svarade han att han övade sig inför det kommande kriget. Eftersom pilarna han använde inte var speciellt vassa så blev åtalspunkten där ”framkallande av fara för annan”. Men då svärdet var vasst dömdes han också för brott mot knivlagen, trots att det var ett svärd och inte en kniv… Läs om det hela här: http://www.expressen.se/kvallsposten/forberedde-sig-for-krig-med-pilbage–doms/

Restaurera under vintern & skjut under sommaren

bågeBågskytte är någonting som jag helst av allt utövar utomhus, och då inte på någon bågskyttebana utan ute i det vilda. Det är dock någonting som jag sällan gör, på grund av de olika risker som finns. Att skjuta med båge ute i en skog kanske inte är lika farligt som att skjuta med gevär, men definitivt inte riskfritt. Det krävs ett inhägnat område för att få ner olycksrisken till en acceptabel nivå. Därför blir det nästan alltid bågskyttebanan som jag tillbringar min bågskyttetid på (tid som inte är på långt när tillräcklig. Det är irriterande att jobbet ska behöva ta värdefull tid från bågskyttet. Regeringen borde göra någonting).

Av den anledningen blir det mindre bågskytte under vintern. Då koncentrerar jag mig i stället mer på att köpa in gamla pilbågar och renovera dem. Jag brukar kunna bygga upp ett rejält lager med säljbara pilbågar till våren och sommaren, för det verkar som många tycker ungefär som jag. Under hösten och vintern går försäljningen trögt, för att börja ta fart igen i april-maj. Rent ekonomiskt är det ett litet vågspel, eftersom det innebär att jag måste lägga ut rätt så mycket pengar under höst och vinter. Men än så länge (ta i trä) så har det gått bra och jag har gått med vinst varje år. Inga jättelika summor, det ska erkännas, men tillräckligt för att det definitivt ska vara värt det. Nog skulle jag kunna höja priserna en aning och fortfarande kunna sälja ungefär lika mycket. Men jag gör det ju mest för att det är roligt och inte för att tjäna pengar, och kan jag få någon att börja skjuta med båge så är ju det bra.