Dags för nya fönster

Att byta fönster är inte det roligaste man kan göra. Det är dyrt och det kräver sin tid och energi även om man inte utför själva bytet själv. Man måste läsa på om fönster och hitta en bra tillverkare som säljer fönster av bra kvalitet till rimliga priser. Men trots att det kanske inte är så himla kul så är det en god investering, speciellt om man har fönster som läcker mycket värme. Nya fönster isolerar mycket bättre vilket gör att värmen stannar inomhus. Detta sänker uppvärmningskostnaderna, så även om det kostar lite att byta fönster så kan man tjäna in det och ännu mer i längden. Med nya fönster får man också bättre isolering mot ljud utifrån, och så är de mycket mer inbrottssäkra.

Jag har nu spanat runt och jämfört olika tillverkare, fönster och priser, och det jag har kommit fram till är att jag ska ha A-klassade PVC-fönster. Varför det då? Jo, de är underhållsfria och har maximal livslängd och kvalitet. Det är viktigt att både energivärdet och PVC är klass A då det är ganska stor skillnad mellan A-klassad & B-klassad PVC. Här är fakta som jag har lånat från Nordiska Fönster.

A-klass:
– Nyproducerad PVC
– Grövre/tjockare gods
– Kraftigare metall
– Stabilare konstruktion

B-klass:
– Återvunnen PVC
– Tunnare gods
– Tunnare och svagare metallförstärkning
– Sämre stabilitet

Så att satsa på klass A är med andra ord en mycket bättre investering. Man ska inte vara snål när det gäller kvalitet. Men med det sagt ska man ska förstås alltid hitta det bästa priset. Det finns ingen vits med att betala överpris om du kan få samma sak billigare någon annanstans. Och det är inte heller någon vits att betala för något som inte är värt pengarna, så se till att det verkligen är kvalitet du köper. Jag är långt ifrån en fönsterexpert, men man kommer långt genom att läsa både om olika fönster och om andras åsikter och erfarenheter. Det finns hur många forumtrådar och artiklar som helst om att byta fönster och vilka fönster man ska välja, och genom att läsa det kan man skapa sig en egen uppfattning och därmed kunna fatta ett bättre beslut. Kunskap är makt, som det så fint heter.

Nya fönster kommer definitivt att göra mycket nytta, och då inte bara för att sänka uppvärmningskostnaderna, göra huset mer inbrottssäkert och få bort lite ljud från gatan, utan också för att huset kommer att bli mycket snyggare. Med nya fönster kommer huset att se fräschare ut, och dessutom höjer det ju värdet på huset också. Ska man sälja någon gång så är det väldigt bra att kunna säga att man har bytt fönster, och speciellt om man har bytt till det bästa marknaden har att erbjuda. Nu har jag inga planer på att sälja, men man vet ju aldrig, och dessutom kan det ju också finnas ett värde i att kunna värdera upp huset för sin egen skull.

Nu gäller det bara att se till att beställa fönster och fixa alla detaljer kring fönsterbytet.

Förbättrar sikten med glas!

Nu tror kanske många att jag har skaffat mig glasögon för att förbättra sikten när jag skjuter med båge, men det kan inte vara mer felaktigt än så. Faktum är att jag nog aldrig skulle använda glasögon i samband med bågskytte eftersom att de riskerar att komma i vägen, och därför kör jag uteslutande på linser.

Nej, sättet som jag har förbättrat min sikt är med hjälp av ett glasräcke på balkongen. Det betyder helt enkelt att jag inte längre har ett räcke i ful plåtstil, utan har helt ersatt det med glaspartier. Det betyder med andra ord att det kan kännas lite läskigt att befinna sig på balkongen, eftersom att jag bor några våningar upp, men att utsikten blir en helt annan och att balkongen öppnas upp. Det känns på något sätt som att världen har blivit större när man sitter där ute nu och tack vare glasräcket så sitter jag där bra mycket mer nu än vad jag har gjort tidigare. Att se mer har verkligen sina tjusningar.

Det var inte speciellt svårt att få till det heller. Jag tog helt enkelt hjälp, för något liknande skulle jag nog aldrig lyckas med själv. Jag surfade helt enkelt in på rydsglas.se och letade runt efter kontaktuppgifter och hörde av mig om mitt ärende. Mycket riktigt kunde de också hjälpa mig, snabbt och effektivt, och det tog inte många veckor innan glasräcket var på plats. Det kan låta lite märkligt kanske att ha det på det här sättet, men för att ge er en bild av hur det ungefär ser ut så kan ni titta på den här videon:

Trevlig sidoinkomst

badrumsmöbel från noro
Bild: Trademax
Att bedriva en verksamhet vid sidan av sitt ”riktiga” jobb som jag gör har sina nackdelar. Då det inte är en renodlad hobbyverksamhet utan jag då och då får betalande kunder så måste jag ibland jobba med mina pilbågar, även när jag känner för att göra någonting annat. Men det är någonting jag kan leva med och det finns dessutom en stor fördel: lite extra inkomster. För som det är nu så går jag ju med plus. Inte så jättemycket, men lite extra pengar får jag allt in. Det gör att oförutsedda utgifter blir lite lättare att hantera. Oförutsedda utgifter är ju annars någonting som kan ställa till rejält med oreda.

Nu senast var det mitt väggfasta badrumsskåp som ställde till det genom att helt enkelt ramla ner från väggen! Jag förstår inte riktigt hur det gick till men uppenbarligen var det inte tillräckligt bra fastsatt på väggen. Så mycket tur att det höll hade jag inte heller. Med andra ord: dags att surfa in till www.trademax.se/badrum och kolla efter ett nytt. Trademax har en hel massa badrumsmöbler från Noro (som gör riktigt bra grejor). Jag hittade ett snyggt spegelskåp som jag omedelbums beställde. Och den här gången ska jag se till att det sitter fast ordentligt i väggen. Men poängen med hela historien är att om jag inte fått in några tusenlappar från mina pilbågar några dagar innan så hade det blivit knepigt att ha råd med spegelskåpet och jag hade fått nöja mig med något sämre, eller vänta ett par månader innan jag köpte nytt.

Konstiga pilbågar

Pilbågar ser vi vanligtvis som symmetriska, det vill säga man håller dem i mitten och över- och underdel är likadant utformade. Men pilbågar behöver inte alls se ut och fungera på det viset, utan faktum är att det på många ställen är vanligare med pilbågar som är asymmetriska, där över- och underdel inte är likadant utformade. För den som är van vid symmetriska pilbågar (vilket är de allra flesta i väst) så ser sådana pilbågar mycket märkliga ut, och det är svårt att förstå att de ens kan fungera. Faktum är dock att de gör det och den annorlunda utformningen behöver alls inte vara någon nackdel. De asymmetriska pilbågarna uppstod ju inte för att vara annorlunda, utan för att vara effektiva krigsvapen, vilket många av dem också var.

Mest känd av de asymmetriska pilbågarna är nog den japanska, kallad Yumi. Yumin karaktäriseras av en väldigt kort underdel och en väldigt lång överdel. Faktum är att Yumin är en av världens största pilbågar, och det är möjligen någonting som kan förklara dess annorlunda utformning. Längden gör att pilarna avfyras med stor kraft, i stil med en långbåge. Men en långbåge är rätt så otymplig, och teorierna om varför Yumin ser ut som den gör poängterar detta: Yumin är enklare att använda när man rider, eller från knästående läge. Detta är dock bara spekulationer, och ingen vet med säkerhet varför Yumin ser ut som den gör. Fungerar utmärkt gör den dock, enligt de som har provat. Själv har jag inte fått tillfälle att göra det själv ännu, men skulle verkligen vilja!

Dags att expandera?

Än så länge så har min verksamhet med att ta in och restaurera gamla pilbågar för att sedan sälja dem vidare varit rätt så begränsad – en hobbyverksamhet som drar in lite pengar helt enkelt. Nu så har jag börjat fundera på om det inte kan vara värt att expandera, bli mer seriös och kanske försöka mig på att ägna mig åt heltid åt pilbågar genom att inte bara sälja restaurerade pilbågar, utan även nya, och dessutom en mängd olika tillbehör. Det är definitivt lite av ett risktagande, men sikta mot stjärnorna, hamna i trädtopparna som det heter. Det värsta som kan hända är ju att det brakar åt helskotta och jag tvingas börja med ett ”riktigt” jobb igen. Men det är ingenting som jag direkt oroar mig över.

Dags att få ordning på dokument

Det kommer också att kräva att jag blir mer seriös i mitt upplägg. Än så länge är det rätt så amatörmässigt och jag har nog inte riktigt den ordning på dokument och ordrar som jag borde. Med andra ord: jag behöver skaffa mig ett bra order- och dokumentsystem, ett system som jag sedan kan växa med (för målet är att i framtiden bli mer än ett enmansföretag. Det jag mest tittar närmare på är dokumenthanteringssystemet från Amsystem.com. Det verkar ha alla de funktioner som jag behöver samtidigt som det är skalbart så jag inte behöver byta om (när!) rörelsen utvidgas. Att det sedan är helt onlinebaserat är också en fördel: om jag har tillgång till nätet så kommer jag att ha tillgång till dokumenthanteringssystemet. 

Långbågen

Långbåge är nog det många först tänker på när de hör ordet ”pilbåge”, tack vare dess historiska användning. Numera är långbågar betydligt mer ovanliga, även om de fortfarande finns i moderna varianter. Jag själv föredrar att använda långbåge vilket är rätt så ovanligt idag, även jag är långt ifrån ensam om den saken. För mig så känns långbågen mest naturlig, som en ”riktig” pilbåge vilket givetvis beror på att jag växte upp med Robin Hood som min stora idol. Hade jag i stället till exempel varit besatt av Nordamerikas indianer så hade mina preferenser nog sett annorlunda ut (även om det ska påpekas att det inte går att koppla samman en pilbåge med indianerna, beroende på var i Nordamerika de var bosatta så använde de olika sorters pilbågar). Men nu blev det Robin Hood och långbågen.

Namnet kommer sig av att långbågen är – lång, traditionellt like lång som eller till och med längre än den som använder den. Då den heller inte är speciellt böjd så krävs mycket armstyrka för att kunna spänna den till fullo – någonting jag tycker är kul. Det gör att pilarna får en mycket lång räckvidd och genomslagskraft. Nackdelen gentemot flera andra bågtyper är att det kan vara lite svårare att sikta, men det är ju alltid kul med utmaningar.

Att bygga en långbåge på egen hand är någonting som jag funderar på och så vitt jag vet så ska det inte vara överdrivet svårt. Det är ett av mina framtidsprojekt, att en dag använda mig av en långbåge som jag själv har tillverkat.

Björnjagande ishockeyback

Jakt med pilbåge har jag skrivit lite om sedan tidigare, och jag är som sagt lite osäker på vad jag egentligen tycker. Jakt med pilbåge på småvilt är enligt många experter absolut inte värre än jakt med gevär. Däremot så är jakt på större vilt en annan sak, helt enkelt eftersom en pilbåge inte är tillräckligt dödlig. Så där är jag i huvudsak negativt inställd. En sak som dock får mig lite mer negativt inställd till jakt med pilbåge över huvud taget är vissa av förespråkarna för det hela. Ett exempel är där ishockeybacken Jordan Hendry, hemmahörandes i AIK. Intet ont om AIK, inte alls. Och Hendry är säkert en trevlig person privat han med, fast han är amerikan. I en intervju i Aftonbladet framstår han dock som en person som representerar en inställning till jakt med pilbåge jag ogillar.

Han säger att han gillar att jaga björn i Alaska med pilbåge, av den anledningen att det är mer av en utmaning på det viset, och det finns så många björnar där att det inte är lika kul att skjuta dem med gevär. Huruvida björnen lider extra mycket när han dödar den verkar han inte bry sig om. När han sedan också säger att björnkött inte är speciellt gott så fulländas bilden. De som jagar enbart för att döda och inte bryr sig speciellt mycket om köttet jagar nog av lite fel anledning i mitt tycke. När de sedan insisterar på att göra det med pilbåge framstår de absolut inte som seriösa jägare.

Kriget kommer!

När man är väldigt inne i en hobby så är det lätt hänt att man börjar försvara inte bara hobbyn i fråga utan också dess utövare. Det blir en slags vi mot dem-situation helt enkelt. Ju lägre status hobbyn har, desto värre blir det. Nu har ju bågskytte inte speciellt låg status i samhället även om en del tycker att det är lite udda och det finns vissa bågskytteentusiaster som är… ja, lite speciella om man säger så. Då talar jag inte om de som vill göra det lagligt att jaga med pilbåge även om vissa nog skulle klassa dem som extrema. De jag i stället hänvisar till är de som inte ser bågskytte som en hobby, utan som träning. De som tror att snart är katastrofen eller kriget här, och då gäller det att vara förberedd. Företeelsen kommer från USA och kallas survivalism. ”Utövarna” är kända för att hamstra konserver, bygga skyddsrum, köpa vapen och tonvis med ammunition – och pilbågar. Tanken är att när det smäller så kommer produktionen av ammunition att upphöra, och då är det pilbåge som gäller.

Dessa individer är mer sällsynta här, men de finns. I Halmstad för inte så länge sedan så tog polisen om hand om en man med ett stort vasst svärd. Det var andra gången för dagen. Tidigare hade polisen ertappat honom med att öva bågskytte vid en lekplats. På frågan om vad han höll på med så svarade han att han övade sig inför det kommande kriget. Eftersom pilarna han använde inte var speciellt vassa så blev åtalspunkten där ”framkallande av fara för annan”. Men då svärdet var vasst dömdes han också för brott mot knivlagen, trots att det var ett svärd och inte en kniv… Läs om det hela här: http://www.expressen.se/kvallsposten/forberedde-sig-for-krig-med-pilbage–doms/

Restaurera under vintern & skjut under sommaren

bågeBågskytte är någonting som jag helst av allt utövar utomhus, och då inte på någon bågskyttebana utan ute i det vilda. Det är dock någonting som jag sällan gör, på grund av de olika risker som finns. Att skjuta med båge ute i en skog kanske inte är lika farligt som att skjuta med gevär, men definitivt inte riskfritt. Det krävs ett inhägnat område för att få ner olycksrisken till en acceptabel nivå. Därför blir det nästan alltid bågskyttebanan som jag tillbringar min bågskyttetid på (tid som inte är på långt när tillräcklig. Det är irriterande att jobbet ska behöva ta värdefull tid från bågskyttet. Regeringen borde göra någonting).

Av den anledningen blir det mindre bågskytte under vintern. Då koncentrerar jag mig i stället mer på att köpa in gamla pilbågar och renovera dem. Jag brukar kunna bygga upp ett rejält lager med säljbara pilbågar till våren och sommaren, för det verkar som många tycker ungefär som jag. Under hösten och vintern går försäljningen trögt, för att börja ta fart igen i april-maj. Rent ekonomiskt är det ett litet vågspel, eftersom det innebär att jag måste lägga ut rätt så mycket pengar under höst och vinter. Men än så länge (ta i trä) så har det gått bra och jag har gått med vinst varje år. Inga jättelika summor, det ska erkännas, men tillräckligt för att det definitivt ska vara värt det. Nog skulle jag kunna höja priserna en aning och fortfarande kunna sälja ungefär lika mycket. Men jag gör det ju mest för att det är roligt och inte för att tjäna pengar, och kan jag få någon att börja skjuta med båge så är ju det bra. 

Till häst! Till häst!

En fascinerande sida av bågskytte som jag nog tyvärr aldrig kommer att få uppleva är beridet bågskytte. För även om jag är lite hästrädd så är det extremt imponerande att se hur någon kan rida i full galopp och ändå träffa en måltavla med sin pilbåge. Det är ju inte bara det att hästen rör sig snabbt, och att det skumpar upp och ner. När man håller i sin pilbåge så kan man ju inte hålla i tömmarna samtidigt, utan måste ”styra” hästen på ett mer manuellt vis, med knäna och hälarna om jag har förstått det hela rätt. Även om jag inte är någon hästmänniska så inser jag att det är ridkonst som en nybörjare nog knappast klarar av. Själv skulle jag definitivt ramla av hästen direkt.

Tävlingsbågskytte är någonting som jag givetvis tycker om, även om jag tycker att tekniken med sikten och och stabilisatorer är lite fusk. Ju enklare desto bättre. Därför är det nog inte så konstigt att jag föredrar tävlingsgrenen beridet bågskytte, som är extremt underhållande att se på. Kolla in det här klippet från Swedish Grand Prix 2014 i Ringhult till exempel.

Det är bågskytte det, med riktiga pilbågar, och det är omöjligt att inte imponeras av den skicklighet som visas upp. Att det också ser otroligt häftigt ut gör ju inte saken sämre. Varje gång jag ser en tävling i beridet bågskytte känner jag att det där borde jag börja med. Sedan kommer jag ihåg att hästar är otäcka saker, och inser mina begränsningar.